Så klarar Bjursås IK pandemin.

av Emil Österlund

När jag kliver in i Bjursås IKs klubblokal hör jag att Pernilla är igång där inne. Hon har inte ens fått av sig jackan men drar runt med en trasa i köket. “Så här kan man bara inte lämna det i Coronatider” och syftar på personerna som använt lokalen under veckan. 

Jag känner Pernilla sedan innan och skulle jag beskriva henne skulle jag säga att hon är en stark kvinna med mycket driv. Det spelar ingen roll om det är Bjursås IK, skolan eller andra engagemang. När hon brinner för något så engagerar hon sig. Det är fint. Och viktigt. 

Innan vi sätter oss ner vid borden så går jag runt i lokalen och tittar på alla priser. En del nya, många gamla. “Vilken är den mest oväntade pokalen?” frågar jag. Hon tänker ett tag innan hon visar en av de allra största pokalerna. “Den här, kolla vad det står på den. “ Det står ‘P11, sjätte plats’. “De kom typ sist och fick en sån jättestor pokal.”

Sen sätter vi oss ner för att prata. Jag, lite nervös, ovan över att intervjua människor. Hon, kanske förväntansfull - vad är det här egentligen?

Pernilla har bott i Bjurs sedan sex års ålder. Uppvuxen i byn och uppvuxen i föreningen. Fostrad inom gymnastiken. Hon jobbar på barnavdelningen på Falu Lasarett. Jag frågar om det är mycket just nu. “Ja. Det är mycket överallt på lasarettet just nu. Men vi har det ändå bra. Det finns barn som blir sjuka i covid. Det är viktigt att komma ihåg det. Men de blir inte lika sjuka som oss vuxna. Så de klarar sig som regel bra”. 

Anledningen till att jag vill träffa henne är för att hon är ordförande här.
Och så börjar vi prata om föreningen. 

Berätta lite om Bjursås IK

“Bjursås IK är en jättestor förening. Vi är lite unika i att vi har olika sektioner för olika idrotter - just nu består den av sju sektioner. BIK har alltid varit en stor förening. Men på något sätt känns den större nu. Vi har fått ett bra samarbete mellan sektionerna. “
Föreningen bildades 1936 med mål att “ge samhällsborna – unga så väl som äldre- en aktiv och meningsfull fritid.” Idag finns det fotboll, gymnastik, innebandy, längdskidor, alpin, hockey och cykling inom föreningen. 

Pernilla fortsätter. “Alla orter behöver en idrottsförening. Föreningslivet är viktigt - främst aktiviteterna, men också att få engagera sig ideellt. “

Det märks att hon är stolt över föreningen. Att det är en stor styrelse. Att sektionerna har egna styrelser. 

“Tittar vi på andra föreningar så är styrelsearbete svårt att få ihop. Det finns inte människor som vill sitta i styrelserna. Så är det inte här. Det finns många som vill engagera sig. Det finns ett otroligt driv. Ta till exempel när cyklingen startade. Någon började engagera sig. Andra hakade på och snart så var sektionen i gång.”

Har det alltid varit så?

Pernilla tänker efter lite innan hon svarar. “Vi har lyckats bygga upp en stark förening nu. Där sektionerna samarbetar. Innan var det kanske så att man ibland slogs om träningstider eller inte alltid ville samarbeta över sektionsgränserna. Men det har vi blivit duktiga på. Det är egentligen inte så viktigt om medlemmarna finns inom fotbollen, gymnastiken eller cyklingen - så länge de bara är aktiva och rör på sig”. Och så berättar hon att det känns som att det gör föreningen större. 

Jag tar upp kameran och tar några bilder. Pernilla klagar över att hon inte kan prata när jag fotograferar. Så jag lägger ner den igen.

Hur länge har du varit ordförande?

“Jag har suttit i två år nu.”

Är du Bjursås IKs första kvinnliga ordförande?

“Ja.”

Märks det på något sätt att du är kvinna i din roll som ordförande?

Pernilla tittar på mig och svarar utan betänketid.

“Ja. Att vara ordförande är överlag enkelt i mångt och mycket. Men som kvinna blir du ifrågasatt. Säger en man en sak så köper man det. Säger en kvinna samma sak så blir du ifrågasatt. "

"Det finns män och det finns män. För en del spelar det ingen som helst roll vem som säger något men så har vi några som tänker annorlunda bara för att man är kvinna.” Och så är hon tyst ett litet tag. “Något som jag inte trodde innan jag blev ordförande är vilka som kan vara hårdast - det är kvinnor i min egen ålder”. 

I huvudstyrelsen är det väldigt många kvinnor. Utan att göra någon sorts faktacheck så känns det som att det är unikt många för att vara en idrottsförening. Idrott har länge varit en mansdominerad sektor.

Tror du det har att göra med att ordföranden är kvinna?

Nu tänker hon lite innan hon svarar. “Jag vet inte. Vi fick ragga män till styrelsen nu. Men.. I den här föreningen så är det skitsamma vilket kön man har. Bara man gör något. “

Och så berättar hon lite om hur hon fostrats som ledare inom gymnastiken. Att Ingegerd som styrde sektionen gjorde den till en väldigt stark sektion. Och att gymnastikens ledare blev starka. Att de lärde sig säga ifrån.  “I huvudstyrelsen spelar det ingen som helst roll att jag är kvinna. Där behandlar alla varandra lika. “

Hur många dagar i veckan lägger du ideell tid på föreningen?

“Sju” inte heller här behöver hon tänka innan hon svarar. 

Vad är roligast?

“Jag vet inte helt. Jag kan säga att det hade varit roligare med ordföranderollen om inte covid hade funnits. För det har tagit mycket tid. Annars är det nog ungefär lika roligt. Både att leda en grupp, men också att ha ett ovanifrånperspektiv och se vad som händer i föreningen.”

Och så gestikulerar hon brett. Visar engagerat med händerna på bordet. 

“Jag skulle vilja göra ett veckoschema med alla föreningens ALLA aktiviteter för att visa vilken myrstack vi är. Det händer så otroligt mycket som är så bra.” Och så kommer hon tillbaka igen till alla som engagerar sig i föreningen. Att det finns många som bidrar. Det märks tydligt att hon sätter stort värde på sina ledare och aktiva. “När det finns många aktiva, så är det också lätt att få fler att engagera sig”. 

Du nämnde Corona. Hur har det påverkat föreningen?

“Rent aktivitetsmässigt har vi inte påverkats så hårt. Hur sjukt det än låter. Vi har hållt igång hela tiden. Anpassat oss. Det som har varit det tråkigaste är att inga matcher eller tävlingar har blivit av. Målet har varit att vi ska hålla en aktivitet, och inte att vi ska få åka och spela match, åka på tävling eller cup.”

Hur motiverar ni dem då?

“Det har varit svårt. Hur motiverar man ett gäng att spela varje vecka, samtidigt som de aldrig får dra på sig matchstället. Det är ändå det som lockar många. Men föräldrarna har också ett ansvar i det här. Att peppa sina barn och säga att ‘det är tråkigt nu men det blir bra sen’. Vi får hjälpas åt. 

Nationellt sett har man varnat för att många slutat med sina idrotter under coronan. Hur ser det ut för er?

“Det återstår att se i höst. Hur det blir med innebandyn och gymnastiken. De har drabbats hårdast. Inga matcher, inga tävlingar, inga uppvisningar. Vinteridrotterna ute har kört på nästan som vanligt. Det har fungerat. Men det är i höst vi märker om barnen kommer tillbaka.”

Vuxengrupperna då?

“Ja gymmix - våra träningsgrupper för vuxna - kan vara det som drabbats hårdast. Vi har tvingats vara ute och fått lov att ställa in många träningar på grund av kyla och väder. Och vi har tappat många deltagare. Trots att vi kört igång regelbundet nu så kommer det inte så mycket folk. Kanske är det slutet på gymmix. Eller så kommer de tillbaka när vi får gå tillbaka in. Återigen, - vi får se i höst. Det är då det avgörs vad som är konsekvensen av dessa corona-år “.

Vi pratar lite ekonomi. Där har föreningen klarat sig bra. De förlorade intäkterna från fika och lottförsäljning vägs upp av att lagen inte har varit iväg på cuper och tävlingar. 

Jag kunde inte undgå att se att det byggs om i lokalen. Vad är det?

“Ja! Vi hyr ju kommunens gymnastikhall i skolan och det finns helt enkelt inte nog med tider för oss. Så därför har vi byggt om vårt garage så att vår träningshall blir mycket större. Där kommer vi kunna ha innebandy, gymnastik och gymmix. Och även andra sektioner kan vara där om de behöver det.”

Vi går för att titta. Pernilla leder vägen. Men det är mörkt i lokalen och ingen av oss får på lamporna när det inte sitter strömbrytare på väggarna. Men jag förstår. Det kommer bli stort. Och det kommer att bli bra. Det ligger något i det hon säger - att allt är möjligt för föreningen.

Slutligen då? Vart är föreningen om fem år?

“Jag vet inte helt. Å ena sidan tror jag föreningen går mer mot spontanidrott. Padellplaner, spontanidrottsplats och cykelbana där människor kan aktivera sig när det passar dem. Å andra sidan tror jag vi kommer fortsätta ha aktiviteter som vi har nu. Man kommer kunna spela fotboll, eller träna gymnastik. Man ska kunna vara med i föreningen oavsett mål. Man kan göra som Isak Davidsson och bli bäst i Sverige när man representerar föreningen. Men man kan också bara vara med och göra roliga saker tillsammans med sina kompisar. Kanske har det tillkommit någon ny sektion? “

Och sen går vi ut ur lokalen.. Tittar oss runt omkring. Cykelbanan ligger där och väntar på riktig vår. Fotbollsplanerna väntar på träning. Och så står det en grävmaskin där - som håller på att anlägga en av Bjursås första två paddel-planer. Det är tydligt att Bjursås IK är en förening där det händer saker. 

Vi tar några bilder till och sen studsar Pernilla tillbaka in i lokalen och jag åker vidare.