En elvaårings tankar kring pandemin

av Maya Li Österlund Ness

Hur mitt liv har förändrats? Jag går i femman på Engelska skolan i Falun. På Engelska skolan har vi väldigt strikta regler. Liksom att inte få krama min BFF eller ens röra henne. Och det värsta att hålla avstånd! HUR KAN MAN HÅLLA AVSTÅND TILL SIN BFF OCH SINA NÄRMASTE KOMPISAR?! Ibland går jag på stan med mina kompisar. Nu har alla affärer en skylt

“I denna lokal får det totalt vistas ___ kunder på samma gång.” det är smart och det hjälper oss att hålla avstånd. Ibland har dom till och med utgång och ingång. 

På bussen är det ju också avståndet som gäller, dom har ju dubblerat några bussar. Bussen är inte lika trång för att det finns dubblerings bussar och mindre folk som vill åka under dessa tider. Också hänt med bussarna är att man går in genom dörren i mitten och man blippar inte sitt kort och det är för att chauffören inte ska bli sjuk. Det dåliga med det är att man går ut och in genom samma dörr!!! Fler blir smittade och behöver stanna hemma.

Det jobbigaste sakerna med corona:

• * Man får inte krama farmor,farfar,bff,kompisar eller någon annan!
• * Man måste hålla avstånd till och med för sina nära och kära!
• * Varje gång man har symtom behöver man testa sig!
• * FOLK DÖR!
• * Folk behöver ligga p sjukhus i månader ibland!

Corona starten.

Har ni glömt dom goda gamla tiderna? Det har jag… att inte få resa, kramas eller ens vara nära varann.  Själv hoppas jag att allt ska bli som förr… men tänk om det aldrig händer. Dagen man hörde om att det var ett virus i Kina reagerade man inte så starkt, ja hur kunde vi veta att det skulle bli såhär. När vi sedan fick reda på första svenska fallet som var en tjej i jönköpings län den 31 januari 2020. Det första jag gjorde var att ringa min bästis Linnea. Hon var redan rätt så rädd för detta virus. Hon kommer ju från Kina. hon svarade snabbt och sa snabbt

“Vad är det? Jag har inte mycket tid.”

“Du vet det där viruset i kina? Um...!” började jag med rädsla i rösten. “Covoina 19 eller vad det nu hette, vad hette det?”

“Corona eller om man säger covid 19?! Vad har hänt?”

“En tjej i Jönköpings län testades positivt.”

“Omg!! OMG!!! Maya…” hennes röst darrade och hon lät orolig. “Maya… vad gör vi nu? Det här är hemskt! Vad ska vi göra?” 

“Jag vet inte Linnea…” 

“I alla fall måste jag lägga på, messar du dom i 4c?”

“Aa okej. Byee”

Det var då det började bli seriöst. Fler och fler med corona. Ett minne jag hade från när det började sprida sig var att jag satt i soffan och grät, jag vågade inte gå ut eller ens vara nära någon som inte var i min familj. Efter detta blev allt en mardröm.