Korsvägen - Macken och Marcus.

av Emil Österlund

“Kom när du vill på söndag. Jag jobbar mellan 16 och 22. löd inbjudan. ”

Så jag kliver in på macken klockan 18. Det är några personer där som står i kö. Duktigt positionerade på de utplacerade markörerna på golvet som uppmanar om social distansering. Marcus står och pratar med dem. Erbjuder extra servetter och är allmänt jättetrevlig. Det går undan. Han blippar in varorna. Tar betalt och spritar händerna. Och upprepar det till nästa kund.

Det har varit en bensinstation här länge. I nuvarande byggnad står 1957 inristat i källartrappen och det byggdes till senare. Även innan det så fanns det en station här. Av det syns inte mycket.

Under senare åren har det renoverats och fräschats upp. I hörnet några cafebord som inte används nu under pandemin, i ett hörn finns det vanligaste man behöver till bilen. Och så finns det basvaror, godis och snacks. 

För snart 25 år sedan var Marcus på väg att mucka från lumpen och visste inte riktigt vad han skulle göra. Så han köpte macken från sin mamma för att ha något att göra ett tag tills han listat ut vad han ville bli. 

“Men när vet man ens det? Har du koll på det? När ska man veta vad man vill göra?” frågar han kunden som köper några öl till kvällen. Svaret uteblir i ett tyst mumlande.

Idag sysselsätter macken 5 personer och har öppet sju dagar i veckan, alla veckor om året. 

Vad betyder macken för dig?

“Det är ju liksom jag. Jag har varit här mer än halva livet så jag har lite svårt att se mig själv göra något annat. Jag tycker ju det är roligt. 99% av dagarna så är det roligt.”

Jag frågar om bökiga arbetstider.

“Jag har ju jämt jobbat helg så det är som det är. Jag vet inte hur det är att vara ledig lördag söndag varje vecka.”

Det visar sig bli en svår intervju för det kommer in kunder hela tiden. Det blir inte trångt där inne, men det är en aldrig sinande ström av folk. Som kund märker man det inte. Då går man in, handlar det man ska, byter några ord och så går man ut igen. Vi pausar intervjun, börjar om med frågan, och så pausar vi igen. 

Vad tror du macken betyder för byn då?

Han svarar ödmjukt. “Jag vet inte. Det är väl ganska behändigt att det finns en sån då. “ sen tänker han efter lite och fortsätter “Nu har det ju blivit lite mindre av det senaste året - men det är många som kommer in för en liten pratstund. 2 minuters prat i kön och ingen som stressar. Det får du inte på andra affärer med en kö bakom.”

Och så blir vi avbrutna igen. En familj vill köpa glass. Några glassar från frysdisken och några vill ha mjukglass. Marcus jobbar snabbt och är hela tiden oerhört trevlig. Prånglar på dem servetter så de inte ska kladda ner sig. Har på rikligt med strössel på glassen.  Vet hur man får nöjda kunder. 

“Vi har ju en del stammisar. De kommer in många gånger i veckan. En del kommer varje dag och andra kommer 5 dagar i veckan. Och man har lärt sig vad de vill ha  - man kan nästan radda upp sakerna på disken direkt de kliver in genom dörren. “

Jag försöker lirka lite under ödmjukheten. 

Men är det inte roligt att vara en så levande del av byn?

“Jo det är skitroligt. Jag hade inte gjort det så länge annars”.

Det slår mig, att trots Marcus ödmjukhet så är det en bensinstation och en livsmedelsbutik som på något sätt är livsnerven i en by. Utan matbutik eller mack kan man inte handla sin mat. Inga spontana träffar. I förlängningen ingen service. Inga paketombud. Ingen släpvagnsuthyrning och ingen biltvätt. Jag tror det är oerhört viktigt att det finns. Att Marcus är oerhört viktig för byn som håller i gång, som alltid håller öppet. 

Hur märker du av att vi är mitt i en pandemi då?

“För vår skulle står vi bakom ett plexiglas och så spritar vi händerna jädra mycket. Man tvättar händerna så man håller på att torka bort.” Jag frågar om han är rädd för att bli sjuk. Måste ju vara få i byn som på en dag träffar så många andra människor. “Jag är inte rädd för att bli sjuk. Det har blivit vardag. Två gånger har jag varit och testat mig men varit negativ. Men annars känns det ut som att det är ganska lika. Ganska”

Ekonomiskt då?

“Det var två månader i början av pandemin som var riktigt dåliga. så då tänkte man att då får man packa ihop efter 24 år. Men sen blev det bättre och senaste året har nog omsättningen varit 5% över det normala. Vi har fått fler äldre kunder som kommer hit och kompletteringshandlar istället för andra ställen då det inte är mycket folk här. De står och hänger på låset fem i nio på morgonen. “

Och så blir vi avbrutna igen av kunder. Andra kvinnan på 20 minuter som kommer in och frågar efter frimärken och Marcus informerar om att “nej det finns inte här och du har missat Konsum med tre minuter då de precis har stängt”. Mer glass som ska säljas. Tobak. Chips. Bröd. En aldrig sinande ström av kunder.

Känner du alla i byn? Vet du vilka som bor här eller inte?

“Säg så här. Av de som kommer in så är ungefär 80% från byn. De resterande 20% passerar bara igenom. Och för tio år sedan hade jag stenkoll på vilka som bodde här eller inte. Men senaste fem åren måste det ha varit mycket nyinflyttning för nu kan det vara svårare. “

När vi pratar om förbiresande och corona. Har det varit som vanligt?

“Ja. Om inte mer. Det känns som att alla har svemester, nej hemester. Det är många på genomresa. Mer än vanligt”

Blir det ett firande sen då? När coronan är slut?

“För att pandemin är slut? Eller jaha, du menar för att jag haft macken i 25 år. Det har jag inte ens tänkt på. Hmmm”

Och så kommer det en kund. Köper lösgodis. En till köper glass. Det går mycket glass den här kvällen. Märks att det varit en varm vårdag.

Din fru jobbar ju också här. Och snart är grabben gammal nog att hjälpa till. Kommer han också jobba här då?

“Han säger det själv. Men jag tycker han kan prova något annat först. “

Så du säljer inte till honom när han muckat från lumpen?

“Det är ju ett dilemma. Man blir inte precis rik av att äga en mack. Så det blir väl snarare att jobba tills man är 75 och inte 65. Men så får det vara.”

Och sen kommer det kunder igen. Och jag känner att jag har fått det jag behövde. En kort inblick i hur det är att ha en mack. Jag säger tack och går ut. Marcus fixar några korvar till ett par hungriga kunder. Det är söndagskväll. Men det ser verkligen inte ut som att Marcus tycker det är en uppoffring att stå där. Nej, snarare som att det är rätt man på rätt plats. Och det får ju vi i byn vara glada för.

Och visst hoppas vi väl Marcus vill fira 25 år som mackägare år 2022?